wideskatt

I går var jag en riktig slöman. Snön föll från en grå himmel. SM- slutspelet i bandy gick av stapeln i Uppsala. En snabb promenad till närmsta butiken gjorde att söndagens steg inte blev fler än omkring 2 500. Ras i deltagarlistan för stegtävlingen med ett par hundra placeringar. Gillar inte mina motståndare bandy?

Naturligtvis var det med blandade känslor jag tittade på slutspelet. Som infödd Bollnäsbo hade jag hoppats på Bollnäs. Nära det nu gick som det gick, kunde jag ändå glädjas åt Hammarbys första guld.

I dag har solen tittat fram och jag kunde återuppta promenaderna, kanske också någon placering i stegtävlingen.

Som vanligt gick jag förbi och hälsade på Carl Mikael Bellman. De växter som börjat titta fram nedanför honom, hade trots väder och vind kämpat sig upp någon centimeter.



Håller ni med?



Efter 30 meter fick jag se vårens första snödroppar. Naturligtvis, vårens första för mig, kanske någon annan sett dem tidigare. Vackra är de i alla fall. Carl Mikael måste ha spelat och sjungit riktigt vackert.

Vi hörs / BW 

I dag har jag maniskt promenerat för att uppnå 10 000 steg. Det är inte så lätt utan fordrar ett visst engagemang och uthållighet.

För ett par dagar sedan tog jag en bild på spirande små växter nedanför Carl Mikael Bellman. Jag tyckte att de hade sträckt på sig lite i dag.



Visst är de lite större än förra gången.



Här sitter Carl Mikael, han har inte växt, utan sitter säkert på samma plats. Undrar om det var i byggnaden bakom han träffade Ulla Winblad.

Vi hörs / BW

Den inledande stegtävlingen är i full gång. Jag promenerar så mycket jag kan för att få så många steg som möjligt. Det här är väl ändå en tävling som jag skulle kunna vinna. Det gäller bara att trava på. Någon gång har jag tänkt på vad förstapriset är, för det vet jag inte. Men om jag skulle vinna är förstapriset säkert en stärkande promenad med start från bostaden. Så brukar det gå för mig.

Det här är bara en test. Den riktiga tävlingen kommer att gå av stapeln under maj månad. Gå in och kolla på www.steg.se och anmäl er till livsglädjefonden.

Hej, jag har blivit indragen i en stegtävling. Det passar bra när man ska se om våren kommit. Jag promenerade med hustrun och försökte ta så många steg som möjligt. I dag har vi promenerat förbi Bellevueparken och trippat på islagda gångvägar. Det blev kanske några extrasteg där det var halt, men det kanske inte räknas som fusk. Vi promenerade på gångstigen bakom Kräftriket. Nedanför Carl Mikael Bellman i söderläge hade det börja spira i backen.



Som ni ser är det små blad som kommit upp ur jorden. Kan det möjligen vara Snödropp eller kanske något annat. Någon Tussilago så vi i alla fall inte i dag.
Vi promenerade hemåt.



På Sveavägen kunde vi åter konstatera att det som göms i snö kommer fram i tö. En cykelram med ett bastant lås var det enda som fanns kvar. När ägaren kommer med nyckeln får han nog bestämma sig för att i stället för cykeltur, delta i stegtävlingen.
Så kan det bli.
Vi hörs / BW

Jag har varit ute på vårjakt. Så lätt var det inte. Ännu har jag inte hittat några vackra blommor som tittat fram.

I Karbergskanalen ligger isen och snön kvar och det dröjer säkert några dagar innan vattnet kommer fram.

Men, det som gömts i snö kommer fram i tö. På Sveavägen utanför systembolaget har det börjat smälta. Helt klart har ganska många stått utanför och väntat på sin tur. Kanske nervositeten över frågan, ”får jag handla i dag”, bidragit till de i snön kastat fimparna.
Det kanske är dags att försöka sluta röka.

Vi hörs / BW

Hej, som ni ser har jag nu kommit upp ur idet. Solen skiner i Stockholm och snön smälter, visserligen sakta men säkert. Vårpromenaderna är stärkande även om man får passa sig för en och annan istapp som kan rasa ner.

Jag hade en undran i höstas om det gick att vinterhärda pelargoner. Nu vet jag att det inte är så lätt. Mina blommor som stått så vackert under hela vintern verkar inte gilla våren. Istället för att blomstra upp verkar de lite nedslagna. I vilket fall som helst, de ska få ny näringsrik jord och chansen att kvickna till. Det vore väl ett under om så sker, men man kan aldrig veta.  



Lite molokna, eller hur.

Vi hörs /BW

Måndagen den 7 mars var hustrun och jag på ett äventyr i Stockholms skärgård. Efter en stärkande promenad till Stockholm Östra reste vi med Roslagståget till Åkersberga. I Åkersberga blev det 15 minuters väntan på buss 262 till Ljusterö och Åsättra brygga. Efter två timmar var vi framme, där väntade svävaren som skulle föra oss vidare.

En fantastisk maskin som behövde ses om, likt ett flygplan. Efter information om makapären och en titt på sjökortet bar det iväg.

Vi såg skärgården ur en ny vinkel. Lite konstigt att vi tittade på sjökort utan att se en droppe vatten. Is och snö så långt ögat kunde uppfatta. En härlig känsla när maskinen lyfte från marken/isen och svävade framåt med en svindlande hastighet av omkring 30 knop. Vi svischade fram över islagda fjärdar och skymtade emellanåt ett och annat rådjur som letade föda i den karga naturen. Föraren svängde skickligt runt för att inte störa de vilda djuren.

Vid ett ställe blev det stopp för fikapaus. Medhavt kaffe och maffiga smörgåsar smakade gott och kunde intas i solsken under blå himmel och nästa vindstilla, med svävaren galant parkerad en bit därifrån.

Efter en superb middag på Askholmen lyfte åter SvischAir för svicsha tillbaka till Åsättra brygga och buss och tunnelbana tillbaka till Stockholm. Fyllda av upplevelser kunde vi somna gott med den fantastiska dagen i våra sinnen. 

/BW