wideskatt

Tittade på trädgårdslandet, förstod att något måste göras.

Idén om en snygg inramning tändes. Hur skall det gå till?

Papper och penna, inga fula bräder utan det skulle vara gediget gjutna block. Varje block skulle väga 25 kilo, den vikt som en påse finbetong innehåller och som kan köpas.

Formen spikades av gamla golvbrädor, efter iblandning av vatten var den bara att fylla i den färdiga smeten.

En vecka senare var de första betongblocken klara. Med sin vikt på 25 kilo styck låg de säkra och trygga på marken.

Fortsatta arbetet färdigställde ytterligare fyra block och finjusteringarna kunde börja.

Hustrun införskaffade färg och grundmålade stenarna.

Konstnärliga sonhustrun Susanne fick fria händer att utsmycka betongblocken och började med färger och pensel att spåna. 

Så småningom växte blommor och fjärilar fram, viss tid tog det som syns på växtligheten. Riktigt klart blir det inte förrän nästa år då det framför konstverket växt upp en grön matta av kortklippt gräs.

 Bosse  

Hej igen

Det här var svårt, det gäller också att få så många besökare på bloggen som möjligt. Enligt tidningsartiklar har bloggare flera hundra tusen besökare.

Jag måste på något sätt komma ut i nätrymden, så alla kopplar in sig på min sida. Mina gamla kalsonger förstår jag att ingen har intresse av.

För att bli känd måste det säkert till en hel del. Jag såg i tidningen att centerpartisten Stefan Hanna föreslagit en särskild tjockisskatt. En kul idé för alla utom mig. Hur ska fettman i så fall redovisas? Blir det en ny kolumn i deklarationsblanketten där man skriver in sin vikt? För övervikt enligt tabell från skatteverket betalar man extra skatt. Hur blir det för underviktiga, får de i så fall skatteavdrag?

Om jag bantar rejält under november och december månader, blir jag då beskylld för att vara skatteplanerare i den negativa bemärkelsen.

Nu är jag inte centerpartist med möjlighet att komma med förslag. Men det var en idé om hur man kan bli omtalad.

Väntar fortfarande på anbud från företag som vill att jag ska nämna deras produkter i min blogg.

Hörs

Hej

Jag önskar er alla en god fortsättning på det nya Året. Jag tänkte starta om bloggen och bli miljonär. Hur det nu ska gå till? Jag har läst i andra bloggar, inte minst i de modebloggar som finns. Där ska man beskriva vad man har på sig, och kanske hoppar någon tillverkare på och erbjuder en peng för fin reklam.

Vad ska då jag som en gammal man berätta om. Först föll tanken på Björn Borg. Hans kalsonger är ju av världsklass så då tänkte jag att jag skulle berätta om dem. Problemet är att jag inte har några. Däremot har barnbarnen sådana det har mormor/farmor sett till.

När jag skulle beskriva vad jag har, tror jag ingen har något intresse av det. Men man kanske kan leva på barnbarnen en tid, under tiden springer jag i affärer och försöker hitta något häftigt. Vem vet kanske någon nappar och kommer med ett fint anbud.

Hej

Söndagen den 16 maj avgjordes tävling ”Herre på täppan” vid Lindö GK till förmån för Stiftelsen Linas Livsglädjefond. Tävlingen genomfördes med så kallad kanonstart. Därefter fick de tio som lyckats bäst göra upp om vem som skulle bli ”Herre på täppan”.

Vårt stora hopp och styrelseledamoten Lena Lundmark var med och kämpade till slutet. Men som det är i tävlingar kan bara en vinna. Trots det hurrar vi för Lena och grattar till andraplatsen.

Tävlingen startade med torrt väder och himlen fylld av moln. Trots det genomförde de omkring 60 deltagarna tävlingen med gott humör.

Deltog man inte i spelet kunde man gå med och njuta av den vackra naturen.



Stilstudie av vårt hopp Lena.



Christer Carlsson från Lidingö GK blev för svår. Här sätter han säkert segerputten.



Efteråt hyllas Christer som anstår en värdig mästare. Förrättare av prisutdelningen var Stiftelsens vän Lennart Hansson. Lennart är eldsjälen som ser till att allt fungerar. Genom hans engagemang tillfördes omkring 11 000:00 kronor till Stiftelsen.
Tävlingen var en tävling utan priser. Herre på täppan Christer Carlsson fick i alla fall boken "När Annas syster blev sjuk" och naturligtvis boken om Lina, "Det är ju cancer".
Stiftelsen tackar alla deltagare och särskilt Lennart Hansson.

Hej

Det var ett tag sedan, men det har varit en omtumlande vår. Jag bestämde mig för att försöka sälja Rultan, vår båt sedan 12 år tillbaka. Sjölivet hade nu blivit ett avslutat kapitel.

Med viss möda annonserade jag på blocket. Eter ett par försök blev det napp.

Rultan hade fyllt sin funktion under lång tid, och som jag bedömde var hon i bästa skick.

Jag önskar de nya ägarna lycka till och hoppas att de far varligt fram med den gamla damen.



Vist var det vemodigt att se Rultan försvinna mot Klara sjö med de nya ägarna ombord.
Vi hörs /BW

I går var jag en riktig slöman. Snön föll från en grå himmel. SM- slutspelet i bandy gick av stapeln i Uppsala. En snabb promenad till närmsta butiken gjorde att söndagens steg inte blev fler än omkring 2 500. Ras i deltagarlistan för stegtävlingen med ett par hundra placeringar. Gillar inte mina motståndare bandy?

Naturligtvis var det med blandade känslor jag tittade på slutspelet. Som infödd Bollnäsbo hade jag hoppats på Bollnäs. Nära det nu gick som det gick, kunde jag ändå glädjas åt Hammarbys första guld.

I dag har solen tittat fram och jag kunde återuppta promenaderna, kanske också någon placering i stegtävlingen.

Som vanligt gick jag förbi och hälsade på Carl Mikael Bellman. De växter som börjat titta fram nedanför honom, hade trots väder och vind kämpat sig upp någon centimeter.



Håller ni med?



Efter 30 meter fick jag se vårens första snödroppar. Naturligtvis, vårens första för mig, kanske någon annan sett dem tidigare. Vackra är de i alla fall. Carl Mikael måste ha spelat och sjungit riktigt vackert.

Vi hörs / BW 

I dag har jag maniskt promenerat för att uppnå 10 000 steg. Det är inte så lätt utan fordrar ett visst engagemang och uthållighet.

För ett par dagar sedan tog jag en bild på spirande små växter nedanför Carl Mikael Bellman. Jag tyckte att de hade sträckt på sig lite i dag.



Visst är de lite större än förra gången.



Här sitter Carl Mikael, han har inte växt, utan sitter säkert på samma plats. Undrar om det var i byggnaden bakom han träffade Ulla Winblad.

Vi hörs / BW

Den inledande stegtävlingen är i full gång. Jag promenerar så mycket jag kan för att få så många steg som möjligt. Det här är väl ändå en tävling som jag skulle kunna vinna. Det gäller bara att trava på. Någon gång har jag tänkt på vad förstapriset är, för det vet jag inte. Men om jag skulle vinna är förstapriset säkert en stärkande promenad med start från bostaden. Så brukar det gå för mig.

Det här är bara en test. Den riktiga tävlingen kommer att gå av stapeln under maj månad. Gå in och kolla på www.steg.se och anmäl er till livsglädjefonden.

Hej, jag har blivit indragen i en stegtävling. Det passar bra när man ska se om våren kommit. Jag promenerade med hustrun och försökte ta så många steg som möjligt. I dag har vi promenerat förbi Bellevueparken och trippat på islagda gångvägar. Det blev kanske några extrasteg där det var halt, men det kanske inte räknas som fusk. Vi promenerade på gångstigen bakom Kräftriket. Nedanför Carl Mikael Bellman i söderläge hade det börja spira i backen.



Som ni ser är det små blad som kommit upp ur jorden. Kan det möjligen vara Snödropp eller kanske något annat. Någon Tussilago så vi i alla fall inte i dag.
Vi promenerade hemåt.



På Sveavägen kunde vi åter konstatera att det som göms i snö kommer fram i tö. En cykelram med ett bastant lås var det enda som fanns kvar. När ägaren kommer med nyckeln får han nog bestämma sig för att i stället för cykeltur, delta i stegtävlingen.
Så kan det bli.
Vi hörs / BW

Jag har varit ute på vårjakt. Så lätt var det inte. Ännu har jag inte hittat några vackra blommor som tittat fram.

I Karbergskanalen ligger isen och snön kvar och det dröjer säkert några dagar innan vattnet kommer fram.

Men, det som gömts i snö kommer fram i tö. På Sveavägen utanför systembolaget har det börjat smälta. Helt klart har ganska många stått utanför och väntat på sin tur. Kanske nervositeten över frågan, ”får jag handla i dag”, bidragit till de i snön kastat fimparna.
Det kanske är dags att försöka sluta röka.

Vi hörs / BW

Hej, som ni ser har jag nu kommit upp ur idet. Solen skiner i Stockholm och snön smälter, visserligen sakta men säkert. Vårpromenaderna är stärkande även om man får passa sig för en och annan istapp som kan rasa ner.

Jag hade en undran i höstas om det gick att vinterhärda pelargoner. Nu vet jag att det inte är så lätt. Mina blommor som stått så vackert under hela vintern verkar inte gilla våren. Istället för att blomstra upp verkar de lite nedslagna. I vilket fall som helst, de ska få ny näringsrik jord och chansen att kvickna till. Det vore väl ett under om så sker, men man kan aldrig veta.  



Lite molokna, eller hur.

Vi hörs /BW

Måndagen den 7 mars var hustrun och jag på ett äventyr i Stockholms skärgård. Efter en stärkande promenad till Stockholm Östra reste vi med Roslagståget till Åkersberga. I Åkersberga blev det 15 minuters väntan på buss 262 till Ljusterö och Åsättra brygga. Efter två timmar var vi framme, där väntade svävaren som skulle föra oss vidare.

En fantastisk maskin som behövde ses om, likt ett flygplan. Efter information om makapären och en titt på sjökortet bar det iväg.

Vi såg skärgården ur en ny vinkel. Lite konstigt att vi tittade på sjökort utan att se en droppe vatten. Is och snö så långt ögat kunde uppfatta. En härlig känsla när maskinen lyfte från marken/isen och svävade framåt med en svindlande hastighet av omkring 30 knop. Vi svischade fram över islagda fjärdar och skymtade emellanåt ett och annat rådjur som letade föda i den karga naturen. Föraren svängde skickligt runt för att inte störa de vilda djuren.

Vid ett ställe blev det stopp för fikapaus. Medhavt kaffe och maffiga smörgåsar smakade gott och kunde intas i solsken under blå himmel och nästa vindstilla, med svävaren galant parkerad en bit därifrån.

Efter en superb middag på Askholmen lyfte åter SvischAir för svicsha tillbaka till Åsättra brygga och buss och tunnelbana tillbaka till Stockholm. Fyllda av upplevelser kunde vi somna gott med den fantastiska dagen i våra sinnen. 

/BW

Så har vi riktigt kommit in på det nya året.

Som väl verkar den lilla flickan vara i säkerhet. Vi får också hoppas att hon mår bra. Det var dagen bästa nyhet. Det tragiska är att det ska måsta vara på det sätter för ett barn. Barn om några behöver en stabil och säker uppväxt. Det måste vara omtumlande och uppslitande att kastas mellan föräldrarna. Sedan har det ingen betydelse på vilket sätt eller med vilka motiv det skett.

Lite finns kvar från firandet av julen och det nya året. Både väldoftande och vackert.

Det gäller det att njuta av så länge det går.  BW

För mig blev det ett stilla firande av det nya årets inträde. Champagnen är urdrucken och oxfilén uppäten. Fantastiska fyrverkerier sprakade över Stockholm, glada människor rörde sig på Sveavägen. Kylan bet i kindernas skinn, men vad hade det för betydelse en natt som denna. Rosorna på kinderna visade friskhet och tillförsikt inför framtiden. Om det berodde på kylan eller bubbelvattnet vet jag inte, men vad har det för betydelse. Det viktiga är att se positivt på framtiden.

Minuset på årets första dag är att löpsedlarna i dag braskade med att en liten flicka, klädd i rosa, försvann under nyårsnatten. Jag känner med föräldrar och anhöriga som måste uppleva detta. Det är förskräckligt, vad kan ha hänt flickan. Något namn på flickan har inte lämnats, därför är det svårt att bilda sig en uppfattning om vad som kan hänt. Min största önskan är att flickan ska komma tillbaka oskadd och glad.

Jag har startat om bekantskapen med Bert och kompani. Lite ny research kanske behövs, men det verkar fungera med det vi tidigare gjort.



Är det möjligen Malin som skymtar i trollskogen.

Vi hörs / BW

Någon gång under nyårsaftonen ska man tänka på året som gått. För mig har mycket hänt, jag tänker inte skriva om allt.

En stor händelse var, att jag blev vald till ordförande i Stiftelsen Linas Livsglädjefond. Ett hedersuppdrag som jag tar på största alvar. Ni kan läsa om Stiftelsen på www.linaslivsgladjefond.se

På den mer materialkreativa sidan finns testen med täljsten i vedspisen. Det kommer säkert att fungera med lite mer förberedelser.

Mitt minus var att jag lyckades radera hela bloggen med bilder och allt. Mitt plus, min dotterdotter kunde snabbt starta en ny med samma namn, men inget av det raderade gick att återskapa. Nu har hon lovat att plocka in bilderna på mig och Anki, så fort hon hinner.

Det var delar av mitt år, nu önskar jag er alla ett gott slut på det gamla året och ett riktigt

Gott Nytt År.